Hej.
Jag vill ha en bild på ett gulligt näbbdjur. Dessutom undrar jag en sak: kan djur känna att de är födda i fel djurs kropp? Tex en elefant som känner att den borde varit född som sparv - finns det?
Svar:
Hej anonym!
Jag har googlat din fråga för att få experthjälp men tyvärr verkar ingen ha gjort någon studie i detta ämne (konstigt tycker jag!). Så jag får försöka svara på din fråga själv. Jag tror att djur kan "födas i fel djurs kropp", men eftersom djur har väldigt svårt att beskriva för komplicera känslor (de är bra på att känna skräck, glädje, hunger etc) så förstår nog inte djuret i fråga att han/hon är ledsen eftersom han/hon är född i fel djur kropp. Djuret blir nog bara lite deppigt och de andra djuren i hans/hennes familj försöker nog höja stämningen genom att tex skoja och slåss på låtsas. Då tror jag att djuret kommer på att den har en fin familj och blir glad igen och tänker inte mer på det som bekymrade den. Om man inte förstår vad det är som tynger en så är det ingen idé att tänka på det! Iallafall inte om du är ett djur.
Hoppas du är nöjd med svaret. Kom gärna med egna funderingar eller följdfrågor!
Mvh
Djurbloggen
03 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för svar. Det var ett bra svar.
SvaraRaderaFöljdfråga: Kan du lägga upp en bild på ett homopingvinpar? Tack för svar.
Hej Anonym!
SvaraRaderaJajjamensan. En bild på ett homopingvinpar kommer här!
Mycket nöje!
Mvh
Djurbloggen
Hej!
SvaraRaderaJag har en teori som anknyter till den som besvarats:
Alla giraffer föds i fel kropp. Det är därför de ser så sorgsna ut. Egentligen vill de vara små fåglar som kan segelflyga och sitta i träd och äta blad, varför de har huvudet på en lång påle till hals (för känslan av att vara något litet, högt över marken). Och de tror att de skulle kunna vara kompisar med fåglarna, och de blir så ledsna när fårglarna blir rädda för dem. Åh, de är så ledsna...
Då tänker man kanske att de kunde bli vänner med andra djur som går på marken istället.
Men de når ju inte ner med huvudet! Så de är dömda till ett liv med varandra, och det är därför de är så kärleksfulla mot barnen, för de behöver det när de så småningom inser att de inte längre kan vara vänner med djur man kan vara kompis med när man är en liten giraff.
Alltså djur med oproportionerliga kroppar tenderar att bli ensamma, och har starkare band inom familjerna.
/Alexander
Hej Alexander,
SvaraRaderaDet var en alldeles ypperlig teori! Så tror jag också. Men väldigt sorgligt, jag tycker synd om girafferna utan kompisar. :(
Yours truly,
Djurbloggen